lördag 5 mars 2011

Rasism - Del 3

Till skillnad från de nyckelord jag använt tidigare, som patriotism och assimilation så är nog rasism det som de flesta känner till. Men jag kan inte låta bli att fråga – gör ni verkligen det?
Rasism är, som NE så snällt berättar, en åskådning baserad på föreställningar om en viss folkgrupp. Men det vet vi ju alla. En rasist är ju också fördomsfull. Och ofta är det ju vi svenskar som kallas rasister. Det skrivs om hur vi fryser ut invandrare, trakasserar dem, särbehandlar dem osv.
Men, kan inte invandrare också vara rasistiska? Kan inte de också ha fördomar, trakassera oss och särbehandla oss? Åh vänta, just det. Det kan de. Och det gör de. Men det får man inte säga. För då är man ju rasist.

Det sägs att vi särbehandlar de som kommer till oss, i synnerhet de från islamska samhällen, på något så ofantligt sätt att det är skrämmande! Och ofta är denna särbehandling till deras vinst.
När flyktingar kommer hit så informeras det om deras rättigheter, men det sägs väldigt lite om deras skyldigheter. Detta ger en sned informationsvinkel för de nyanlända. Och då är det kanske inte undra på att de känner sig kränkta och särbehandlade när deras skyldigheter sedan tas upp, detta gör ju att de uppfattar oss som rasister. Sen är ju vi svenskar ett väldigt timit folk och har svårt att visa vart skåpet ska stå, eftersom vi är rädda att kallas för rasister om vi gör det.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, allt är inte svart och vitt, det är grått. Och det gäller invandring också. Vissa assimileras och gör det de ska, jag menar alltså inte att alla invandrare gör fel för sig, men det FINNS dem som lever på bidrag och lyfter inte ett finger för att komma in i det svenska samhället, de är ju redan medborgare och låter istället svenska staten ta hand om dem och skiter i deras barns skolgång osv. Det är DESSA invandrare som skriker ”rasist!” och ser ner på oss, det är dessa som inte förtjänar att vara här i Sverige. Och detta är omvänd rasism – dvs de är svenskrasister fast de hela tiden kallar oss för rasister.

När du kommer till ett nytt land så är det självklart att du rättar dig efter det landets regler, det förklarade jag uttryckligen i del 2. Men allt för många av de som immigrerar till Sverige gör inte detta utan kommer som sagt och tror att Sverige ska ta hand om dem och att de inte behöver göra ett skit. Detta har jag också tagit upp i en annan debatt inom samma ämne, där jag berättade om föredetta landsmän som tar med sig immigranter till Sverige och lurar dem för pengar.

Jag har redan poängterat många gånger hur viktigt det är att få in alla invandrare in i det svenska samhället så att de upphör att vara invandrar och blir svenskar. För är du en svensk medborgare så ska du också vara svensk, och de som inte finner sig i detta har inte i Sverige att göra. Vi måste börja sätta krav mot våra invandrare och kräva att de försöker assimilera sig till det svenska samhället och lära sig de mest grundläggande sociala koderna för hur det är att leva i Sverige, och vi ställa upp och lära dem detta – annars blir det som det är nu en vi- och ni-situation där alla är rädda för varandra och skriker rasist till varandra.
Och när jag säger att de ska bli svenskar så menar jag inte att de ska lägga sin egen religion bakom sig, för egentligen – hur många tycker att den genomsnittliga svensken är troende? Nu famlar jag i mörkret och vet inte exakt vad jag pratar om – men är inte majoriteten av svenskar ateister eller agnostiker?

Det har varit fängslande att skriva dessa tre delar om detta ämne, och särskilt denna sista del har skakat mig. För nu går jag emot och säger det jag inte får säga, och detta utan att vara varken rasist, nationalist eller sverigedemokrat. Men någon måste våga och jag tänkte ”varför inte jag?”.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar