Anyway, jag har skrivit en novell ^^
Egentligen hade jag bara tänkt prata om ämnet "drömmar" men kom snabbt fram till att det inte skulle bli ett så värst långt inlägg, och sen, på något höger och vänster så kom jag på att jag kunde göra en novell av det, och på så sätt framföra mina tankar på ett kanske mer underhållande vis ^^
Sen blev novellen ändå väldigt lång... Men det ser jag som en aning positivt, den blev typ 2 1/3 datorskrivet dokument, och jag ska göra mitt yttersta för att försöka få den i Times New Roman så att den ska bli lättare att läsa ^^
Anyhow - Enjoy <3
P.s. "A/N" betyder Authors Notes
"Vad är det här för något?"
Hon kvävde ett skrik då ett av hennes värsta skräckscenarion spelades upp framför ögonen på henne. Han stod där, med det lila blocket i sina händer och läste en sida som han slumpmässigt slagit upp.
Hon gjorde ett utfall och ryckte åt sig boken och höll den hårt mot brösten innan han hann uppfatta vad som hade hänt.
”Vad var det där?” frågade han och gav henne en sårad min.
”Det är min drömbok, och jag gillar inte att någon läser den om jag inte väljer att visa den för dem.” sade hon och försökte ignorera hans hundögon som tiggde efter att få läsa mer. Hoppas att han inte läste något av det där, tänkte hon och kände hur blodet steg mot kinderna.
”Men..! Du snackar ju om dina drömmar hela tiden, och andras också för den delen, och försöker analysera dem, varför får jag inte läsa?” Hon kunde inte låta bli att rodna under hans krävande blick.
”Det är annorlunda när man berättar för någon om en dröm,” sade hon och vände sig om, försökte undvika hans laserögon.
”Va? Och på exakt vilket sätt så är det annorlunda om jag nu får fråga?” Irritationen växte i honom, det hördes, och hon svalde hårt.
”Men tänk efter,” svarade hon samtidigt som hon vände sig om igen och försökte hitta de rätta orden att kunna försvara sig med. ”Om jag berättar om en dröm för dig, eller du för mig för den delen, så kan vi ju båda välja att lämna ute vissa saker. Ibland gör vi det för att snabbt komma till poängen, och lämnar därför ute vissa detaljer som vi kanske mins men inte är direkt relevanta-”
”Ja, men vad har det med att göra med att jag inte för läsa?!” avbröt han.
”-som jag tänkte komma till!” svara hon, och atmosfären runt omkring dem började sakta vibrera då debattens kraftiga vindar tågade in. Hon kände hur hjärtat började slå snabbare och hon fann känslan av panik blandat med upprymdhet och rädsla inom sig. Hon tog ett djupt andetag i ett försök att lugna sig och tog sedan till orda.
”Som jag skulle komma till, när jag berättar om en dröm för dig och inte skriver ner den för att komma ihåg den eller bara för att berätta den för mig själv, så väljer jag kanske att utelämna vissa pinsamheter som jag inte vill att du ska veta. Men eftersom den här boken-” sade hon och gestikulerade mot blocket i sin famn, vilket fick honom att himla med ögonen ”-är för mig och bara mig, så skriver jag allt. Hur pinsamt, hemskt eller jobbigt det än må vara. För att jag vet att ingen annan än jag kommer allt läsa det.
Så om du då tar och börjar läsa i min drömbok utan min tillåtelse så får du ursäkta om jag reagerar så som jag gör, men det är faktiskt mitt undermedvetna du läser, och det håller jag helst för mig själv.”
Han suckade och satte sig ner på sängen, vilket fick fjädringen att knarra, och sen knarrade fjädringen till igen då hon slog sig ner bredvid honom.
”Men om du nu inte vill att någon ska läsa den, varför lägger du inte undan den eller sätter ett lås på den eller någon?” Han hade lugnat ner sig till hennes lättnad, men hans fråga stannade kvar som envis fettfläck i hennes tankar. Ja, varför?
”För att...” började hon, men hennes ord dog bort till en viskning och hon stirrade in i väggen, inte helt säker på vad hon skulle svara.
Det var med en förundrad blick som han iakttog henne, men kände igen det fjärran uttrycket som speglades på hennes ansikte och höll därför tyst och lät henne tänka en stund. Men han själv kunde låta bli att undra vad det var som gjorde det här till en så stor grej.
Antagligen så hade hon drömmar som hon inte ville dela med sig, det hade väl alla(?), men han kände sig ändå sårad att hon inte ville öppna upp sig lite för honom. Han hade inte hunnit läsa särskilt mycket i hennes så kallade drömbok, egentligen hade han bara bläddrat igenom blocket och hittat sitt namn skrivet med en slarvigt hand mellan raderna. Och det hade triggat hans nyfikenhet för att läsa vidare, men han hade inte ens hunnit finna början av meningen han läste innan drömboken var ryckt ifrån honom. Och hennes panikslagna reaktion hade bara fått nyfikenheten att växa som en ostoppbar tanke inom honom. Som att det fanns en speciell anledning till att han fanns med i hennes återberättade dröm, så som det fanns en anledning till att hon fanns med i hans drömmar.
Han vaknade upp ur sina funderingar när hennes röst än en gång fyllde rummet och kom på sig själv med att stirra på henne.
”För att..” började hon ingen. ”För att det har aldrig hänt förut att någon har tittat i mina grejer. Och ja, jag förväntade mig nog inte att det skulle falla någon in att göra det tror ja'.”
”Och jag som trodde att det var någon undermedveten handling att låta den ligga framme i hop om att någon skulle hitta den,” flinade han åt henne. Och hans puls ökade då hon rodnade igen.
”Eh, ja, jag vet inte, kanske,” medgav hon och hittade ner på sina fötter.
”Jaså...” säger han road och aningen glad att han fick henne att rodna igen. ”Och om vi nu fortsätter på den idén - vad skulle denna någon finna?” sade han och sträckte sig efter drömboken.
Men hon flyttade sig demonstrativt längre bort från honom på sängkanten och hennes grepp om det lila blocket blev starkare.
”Någon skulle finna alla de drömmar jag kommer ihåg detaljerat återberättade och den närmaste dörren till mitt undermedvetna,” sade hon samtidigt som hon lutade sig bakåt för att komma undan hans händer som grep efter hennes nedskriva drömmar.
”Men kom igen! Jag såg mitt namn där i och jag vill bara veta vad du drömde,” bad han och flyttade efter henne, lutade sig framåt då hon vek undan.
Hon tryckte omöjligt nog blocket ännu närmare intill sig samtidigt som hon mumlade ”glöm det” och lutade sig ännu ner bakåt i ren panik. Men han tänkte inte ge sig så lätt, sättet som hon hade reagerat på fick någonting att vakna till liv i honom och han ville inget annat än att få reda på vad det nu var som hon undanhöll för honom, på ett sätt eller ett annat. Så utan att riktigt tänka efter så lutade han sig över henne och innan någon av dem riktigt fattat hur det hade gått till låt han ovanpå henne med den lila drömboken mellan dem.
”Okej...” sade han med eftertryck, och begrundade den makthavande position som tilldelats honom. ”Om jag inte får läsa det så kan du väl berätta det för mig.”
Och hur i helskotta gick det här till?! skrek hennes inre röst i ren panik och vällust. Hon kände hans tyngd mot hennes kropp då han låg ovanpå henne och drömbokens kanter borrade sig ner i hennes bröst och skulle säkerligen lämna märken efter sig, men det var inget hon planerade att åtgärda. Och bara för en sekund söp hon in alla sinnesintryckt och försökte se bortom sig själv och undrade absurt nog hur konstig hon måste se ut för den som tittade på dem utifrån.
Sedan fann hon tillräckligt med mod för att titta upp på honom och mötte hans blick samt rodnade i vanlig ordning. Sen så låg de bara där och stirrade på varandra i Gud vet hur länge. Men till sist kom hon på vad han sagt innan rummet än en gång drunknat i tystnad.
Hon slet inte blicken från honom medan hon övervägde sina alternativ. Att låta honom läsa var helt uteslutet, dels för att hon inte visste vilken dröm det var, även om de flesta var ganska så likvärdiga när det kom till honom, och dels för att det stod alldeles för många grejer som hon inte ville att han skulle veta att hon någonsin drömt.
Andra alternativet var att berätta, vilket lät som en bra idé, men det betydde inte att det var det. För hon visste inte om hennes röst skulle hålla eller hon den skulle skära sig i mitten av en mening vilket skulle orsaka henne att känna sig väldigt generad och rodna häftigt, eller om hon skulle känna sig så illa till mods att hon till slut berättade alldeles för mycket för honom. Sedan så visste han mycket väl när hon ljög så det var det inte ens någon idé att försöka med.
Och sedan var det det tredje alternativet. Fanns det ett tredje alternativ?
Sedan kom hon på vad det tredje alternativet var, och innan hon hunnit tänka efter och stoppat sig själv, så hade hon börjat värkställa det.
Långsamt, långsamt lyfte hon sitt huvud från huvudkudden och närmade sig hans ansikte. Sedan snuddade hennes läppar mot hans och hon slöt ögonen och tryckte dem mot varandra.
De var mjuka, ljuva och mycket mer än hon någonsin drömt om.
Därefter kom hon på vad katten det var hon gjorde och drog sig hastigt undan och tittade in i väggen.
”Det... Det var vad jag drömde” sade hon tyst som en viskning så att bara han och väggen kunde höra henne.
Hon stirrade på den pastellfärgade tapeten, oförmögen att göra någonting annat än att läxa upp sig själv inombords och förbanna sig själv över hur dumdristig och patetisk hon var. Sen så ville hon bara gå där ifrån och låtsas som att ingenting hade hänt vilket fick henne att undra varför han inte gjort någon som helst ansatts att flytta på sig. Men hon vågade inte vända sin blicka och möta honom igen, hon föredrog att stirra på den olycksamma väggen.
Sen hajade hon till då han drog ett djupt andetag och motvilligt mötte hon hans blick igen. Till hennes förvåning verkade han inte vara arg, äcklad eller road, utan snarare förbluffad och glad.
”Vilket sammanträffande,” sade han men en liten darrande röst, ”för det var också det jag drömt vid x antal tillfällen. Fast då var det mer såhär...”
Han böjde sig ner och kysste henne mjukt och osäkert. Ingen av dem hade så stor erfarenhet av att kyssas, men det spelade inte så stor roll tyckte de eftersom det de upplevde nu var på lång väg mycket bättre än vad deras drömmar hade förutspått.
Och drömboken lång bortglömd mellan dem när han drog henne närmare sig och hon förde sina fingrar nätt genom hans lena hår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar