Jag

Hade tänkt skriva det här ett bra tag nu, och sen sätter man sig vid datorn och vips! så är all inspiration borta... Drygt... Jaja!

Jag har tänkt på det här med jag, och olika jag som många vill säga. Och jag vet inte, men jag går emot mig själv men ändå inte, men nu säger jag det för en gång och för alla - Jag anser att det inte finns olika "jag" utan att allt är olika sidor av ett och samma "jag".
Men att säga att det finns olika jag är att förtydliga de olika sidorna kan man tänka, men det är ändå att dra en gräns.
Men det finns ju olika sidor av en individ, kan du någonsin säga att du är den samma hela tiden? För om du kan så skulle jag gärna vilja träffa dig.
För jag likt som du uppför oss inte den samma mot vår lillasyster som mot vår bästa vän, visar inte samma kärlek mot våra föräldrar som för vår partner. Detta kan uppfattas som olika jag, men det får mig att tro att det samlade jaget är en schizofren människa som har olika personligheter, olika jag i en och samma kropp, därför undviker jag uttrycket.

Men ingen vet vilken sida av mig som speglas bakom en stängd dörr då jag är helt ensam, ingen, knappt en du själv, vet vilken sida av dig som finns i dina tankar.

Men sen var det en sak till.
Hur många har inte fått ett foto tagit av sig själv och sedan när man ser på det så är den första tanken "men det där är ju inte jag". Som i "det där är inte min personlighet". Men jo fan, det är du. Det är en sida av dig, kanske ännu outforskad, men visst är det du.
Vilket då leder vidare in på hur människor uppfattar dig och mig.
För det du uppfattar av mig är inte jag. Det är en kopia av det jag du ser, din egna konstruktion av hur du tror att jag är. Ofta stämmer kopian bra med originalet, men du kanske också uppfattar och noterar samt understryker någonting extra som finns, men inte i den mängd du tror.
Som till exempel:
Jag har en vän som hela tiden får för sig att jag går natur när jag går estet. Vad betyder det? Jo, hon uppfattar mig som smart och lägger extra notis på det, vilket är ju positivt, jag är smart i någons ögon (jippi! :D). Men sedan så är det ju mer än det. Är det sättet jag klär mig på? För det finns andra som trott att jag varit nv-elev innan jag ens hunnit öppna munnen, och då utgår de ju från mitt utseende. Så jag klär mig som en naturare? Betyder det att jag klär mig för tråkigt och enkelt för att kunna uppnå kriterierna för att var estet? (inte jippi)
Kanske en dålig förklaring, men ändå... Förhoppningsvis har min poäng kommit fram. Annars kommer den nu igen, förtydligad.
Alltså - Det du uppfattar av mig är inte jag, det är en konstruktion av vad du tror om mig, vilket kan vara väldigt fel när det kommer till kritan.

Men ändå, det är signaler som jag sänder ut, att jag t ex kanske bör tillhöra naturarna, och även om det inte är korrekt så är det ändå det som uppfattas.
Så ändå, din uppfattning av mig är som fotot av mig som inte speglar min personlighet. Det är jag, men en annan sida av mig som du händelsevis råkar lägga på minnet och utveckla och börja bygga upp en idé om mig på en grund som inte är fulländad och helt korrekt.
Det känns som att jag säger emot mig själv nu... Men, då försöker vi igen.
De signaler jag sänder ut är en sida av mig, det du uppfattar är en del av mig (fotot), men det du utvecklar denna uppfattningen till är inte jag, det är din handgjorda kopia av mig.

Jädritt kluddigt och flummigt, men men, det är ett blogginlägg och förhoppningsvis så läste du det och det fick dig att tänka till lite, vilket ju var meningen XP
Så till nästa gång jag kommer på vad jag vill skriva om - here's a youtube video ^^

Det blev bara en random låt som jag kom att tänka på, men det är en av mina favoriter, thanks to Människan Stina, så here it is ^^