Assimilation är ett svårt ord. Men också ett nyckelord i den svenska invandrarpolitiken. Ordet betyder i detta fall att en minoritet anpassar sig efter majoritetens levnadsmönster – alltså att de som är invandrare kommer in i det svenska samhället och blir svenskar. För detta är enligt mig någonting som vi totalt missat. För allt för många invandrare bor ju i egna små samhällen och är nästan helt isolerade.
Att gå från ett muslimsk samhälle till ett protestantiskt samhälle är en stor kulturkrock, men jag tror inte alla förstår hur stor ibland. Jag upplevde en kulturkrock när jag var tre veckor i England, för även om landet ligger nära oss så har de ett helt annat levnadsmönster. Ett mönster som jag inte kände mig direkt hemma i. Och det kan kanske ge en lite mer perspektiv på hur det känns att komma helt oförberett till ett land som har en helt annan uppbyggnad än ens hemland.
Men det är också så att allt för många som inte vet vad för slags land de Sverige är. De tror att när de kommer hit kan de leva som de gjort förr, men där har de helt fel! Flyttar du till ett nytt land så är det väl självklart att du rättar dig efter det nya landets mönster. Om jag t ex skulle flytta till Kina skulle jag ju inte tro att jag kunde leva så som jag gör här i Sverige. Jag skulle inte kunna klara mig på bara svenska, inte heller skulle jag tro att Kina land helt plötsligt ska ge mig det jag behöver hela tiden, istället skulle jag ta hand om mig själv. Jag skulle ha lärt min kinesiska och se till att jag kunde klara mig. Förstår ni min poäng? Man tar traditionen dit man kommer(det är ett ordspråk, ta det inte bokstavligt).
Det är en stor miss. Som jag sagt innan tror många att de ska kunna leva som förr när de kommer till Sverige och assimilerar sig därför inte in i samhället utan kör sitt eget race och tror att det är helt ok och att felet inte ligger hos dem. För nej, det är inte mitt fel att jag blir särbehandlad för att jag vägrar rätta mig inför reglerna, det är samhällets fel. Ser ni? Helt befängt.
Detta leder mig också in på en annan sak. Svenskt medborgarskap. För som det ser ut nu så är det himla lätt att bli en svensk medborgare. Men! Det är en förbannat stor skillnad på en svensk medborgare och en svensk. En svensk medborgare kan ju vara nästan vem som helst, som t ex den svenska medborgaren för ett tag sen som hade inget med Sverige att göra förrän han blev tagen av utländsk polis (jag tror det var i något terrordåd eller liknande) då han helt plötsligt sa att han var svensk medborgare och ville sitta i ett svenskt fängelse. Han har inte i Sverige att göra!
Jag menar att vi är alldeles för snälla med vårt medborgarskap och det är något som folk utnyttjar. Och sedan gör inte ett medborgarskap någon till en svensk, det är någonting man utvecklas till genom att komma in i det svenska samhället. Och bara svenskar ska ha svenskt medborgarskap, eller hur? Bara svenskar ska vara svenska medborgare. Och då menar jag inte att bara vi som är födda i Sverige ska ha rätten till vårt medborgarskap, utan alla de som har ASSIMILERAT SIG ska ha det.
För att assimilation ska funka föreslår jag att alla de som kommer till Sverige för att stanna skall få gå kurser så att de fattar vad det är för land de kommer till, hur allt fungerar här osv. I dessa kurser ska man lära sig de nödvändiga saker som behövs här (svenska, matte, men även svensk historia osv) och förstå hur det svenska samhället är uppbyggt. Sedan när det gäller medborgarskap tycker jag att vi ska göra som USA. Vi ska ha ett medborgarskap som man ständigt förnyar likt ett körkort. Man får göra ett test och kolla ens språkliga, mattematiska och historiska kunskaper (svensk historia), och detta är ett test som man får göra kanske vart femte år eller något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar