Tal & Skrift - På tal om mig

Det är egentligen en väldigt stor skillnad. Att tala och att skriva. För orden liksom snubblar över varandra när jag tar till orda, en del faller bort, andra tillkommer, och den tanke som jag vill förmedla blir så lätt missförstådd då jag befinner mig i en pressad situation. När jag känner mig obekväm och stressad, då jag strävar efter att inte säga fel - det är då det händer.
Till skillnad från när jag sätter penna mot papper, det magiska ögonblicket, då tankar blir ord och förevigade. Då kan jag sitta i lugn och ro och gå igenom min tanke, jag kan sudda om det blir fel, och i min ensamhet kan ingen ifrågasätta mig.


Jo det är så att jag ibland har svårt att återberätta saker om jag bara ska prata, beskrivningar blir lätt tomma och meningslösa och världens bästa idé kan framstå som dum. Men ja, inte alltid, ibland i stridens hetta, då jag känner mig bekväm, kan jag finna de ord jag behöver.
Men det betyder inte att jag inte föredrar att skriva ner saker jag vill diskutera mer utdraget, eller åsikter och tankar jag har. För ofta finner jag det fina i att skriva, då jag ger mig själv tid att hitta ord att uttrycka mig med, och som någon en gång sa till mig; "När du skriver - du kan uttrycka dig så fint!" Tack du <3