Teknik - dryghet till tusen

Jag är en aning sur på datorer nu den senaste tiden. Eller sur på bloggar snarare. Min blogg för att vara ännu mer specifik. FÖR jag fått göra om den X antal gånger och mitt första inlägg blir inte hur jag än gör i denna stil, det är Georgia (för det var den av alternativen jag fann attraktivitets). Och min mobils minne avskyr mig också och jag är trött ><
Jag tror jag går och lägger mig nu...

Looove this song, titel passande för dagen, mening deprimerande, men jag är trött och så vidare, så den passar min mood skulle jag tro XP

Godnatt, hoppas ni har haft en trevlig alla hjärtans dag ^^

I ensamheten

Flera gånger har det gjort sig påmint de flera olika sidorna av ensamhet.
Men jag ser det som att det finns framför allt två delar. Den valda ensamheten och Den påtvingade ensamheten.

Den valda ensamheten är ju - otroligt nog - frivillig, och därför en aningen mer attraktiv. Det är den stilla ron, lugnet och harmonin i sin essens, och det är denna ro och tystnad jag vill ha när jag skriver. Jag har så himla svårt att lyssna på musik och skriva samtidigt. Rita och lyssna på musik, jättegärna, men att lyssna när jag skriver känns som att någon pratar med mig när jag försöker tänka. Ok, det där lät lite hjärndött, som att jag inte kan tänka och prata samtidigt, men tänk efter själva - visst är det jobbigt med någon som pratar med en när man just håller på att klura ut något? För så känns det. Fast inte alltid, ibland använder jag musik för att stänga ute andra ljud, stökiga klassrum i all ära. Då är musiken välkommen, för till skillnad från mina klasskompisar så känner jag till melodierna och min mp3 gör antagligen ingenting oväntat. Men då krävs det också att jag kan ta mig förbi själva musiken, så att jag inte sitter och lyssnar på den hela tiden istället för att skriva, det är ju där kruxet ligger...

Den påtvingade ensamheten där emot är i mina ögon kvävande. 'Screaming silence' som jag tror att det står i en av Linkin Parks låtar. Kan inte komma på vilken nu, men beskrivningen är ändå utomordentlig. För ja, känslan av ensamhet och övergivenhet, då världen har vänt sin rygg mot dig och den öronbedövande tystnaden som kommer därtill. Det är då ingen kan säga att du faktiskt är underbar, istället i tystnaden låter tankarna gro och obehag sprider sig genom kroppen i takt med hjärtat slag. Hata, hata, hatar att vara ensam då jag inte valt det, hatar att igen märker hur ensam jag känner mig. Hatar att ingen märker när jag är borta, hatar när igen märker att jag gråter.
I det oändliga tomrummet står jag ock skriker, men ingen kan höra mig röst, jag ropar på hjälp. "Se mig! Se mig! Lägg märke, förstå!"

Men så lätt ensamhet kan upphöra. En någon. Och så blir man två. En närhet, en annan människa som ser dig, att vara två i ett rum.
Eller ja, tekniken och dess under, ett sms, ett telefonsamtal, ett mejl, och helt plötsligt så är man inte den enda i världen.

Tal & Skrift - På tal om mig

Det är egentligen en väldigt stor skillnad. Att tala och att skriva. För orden liksom snubblar över varandra när jag tar till orda, en del faller bort, andra tillkommer, och den tanke som jag vill förmedla blir så lätt missförstådd då jag befinner mig i en pressad situation. När jag känner mig obekväm och stressad, då jag strävar efter att inte säga fel - det är då det händer.
Till skillnad från när jag sätter penna mot papper, det magiska ögonblicket, då tankar blir ord och förevigade. Då kan jag sitta i lugn och ro och gå igenom min tanke, jag kan sudda om det blir fel, och i min ensamhet kan ingen ifrågasätta mig.


Jo det är så att jag ibland har svårt att återberätta saker om jag bara ska prata, beskrivningar blir lätt tomma och meningslösa och världens bästa idé kan framstå som dum. Men ja, inte alltid, ibland i stridens hetta, då jag känner mig bekväm, kan jag finna de ord jag behöver.
Men det betyder inte att jag inte föredrar att skriva ner saker jag vill diskutera mer utdraget, eller åsikter och tankar jag har. För ofta finner jag det fina i att skriva, då jag ger mig själv tid att hitta ord att uttrycka mig med, och som någon en gång sa till mig; "När du skriver - du kan uttrycka dig så fint!" Tack du <3